Martin Mijtens d.ä., Martin Meytens, Martin Mytens, född 1648 i Haag, Holland, död 1736 i Stockholm och begravd i Maria Kyrkan, nederländsk konstnär. Far till Martin Mijtens d.y. och son till porträttmålaren Isaac Mijtens. Mijtens kom till Stockholm före eller under år 1677 och fann där ett så tacksamt fält för sin konst, att han beslöt stanna och 1681 satte han bo. Av hans första verk finns prov i Vibyholms och andra samlingar. De visar, att han hade en fin pensel, behaglig, varm, fastän tunn färg samt livlig och karakteristisk uppfattning av de skildrade. Med sina gråaktiga fonder, de ofta gulbruna draperierna och den enkla, naiva framställningen bildar Mijtens vid denna tid en bestämd motsats till David Klöcker Ehrenstrahl. Men dennes anseende och den gunst hans målningssätt vunnit var så stora, att även Mijtens måste böja sig. Så småningom blir hans bilder något anspråksfullare och djärvare, åtbörder och minspel kraftigare, bisakerna rikare, tonen i det hela mer högstämd, utan att personligheten försummas eller återgivningen av hudfärg överger den varma, åt gult dragande hållningen. Många bilder från denna hans andra period, som ungefär omfattar åren 1685- 1700, finns på Skoklosters slott, där Nils Bielke och hans grevinna, Eva Horn (i landskap), hör till mästarens bästa målningar, och på Vibyholm, i Uppsala (professor Schwedes porträtt i Uppsala museum och Olof Rudbeck d.ä.:s förträffliga bild, 1696, i medicinska fakultetens sessionsrum), i Hammers samling och på inte så få andra ställen. Konstnärens vana att högst sällan signera har gjort, att bilderna från dessa år ofta har blandats ihop med Ehrenstrahls och gått under den senares namn. Säkra skiljetecken är emellertid draperierna, som hos Mijtens saknar stil och ofta verkar tämligen slappt tecknade, och även det livligare åtbördsspelet. Man vet, att Mijtens, trots sin medtävlares anseende, var mycket eftersökt som porträttmålare och samlade förmögenhet på sin konst, så att han kunde bl.a. förvärva ett ej obetydligt konstgalleri. Han var även alltifrån 1692 och ganska länge kyrkoråd i den lilla holländska församlingen i Stockholm. 1697 och 1701 företog han resor till hembygden, den förra gången åtföljd av sin unge lärjunge Lucas von Breda. Utom denne ej obetydande konstnär utbildade Mijtens även sin son , som under det i Tyskland antagna namnet van Meytens berömde målaren (se denne), samt G. de Mar??es och möjligen flera. Man kan säga att omkring år 1700 vidtog Mijtens tredje maner. Karnationen får en dragning åt rött, som slutligen blir nästan stötande (t. ex. i Fabritius och prins Alexander av Georgiens porträtt på Gripsholms slott), teckningen vårdslösas mer, och de granna röda eller djupblå draperierna är stillösare och hårdare målade än förr. Dock lever ännu inte litet av den forna kraften i karaktärsteckningen, och anordningen bibehåller i mycket den förra prydligheten. Även denna hans nedgång finnes ej sällan företrädd i svenska samlingar. Märkligt är ett självporträtt (nu på Fånö i Uppland), emedan det enligt sägnen skall vara målat på hans höga ålderdom och under sinnessvaghet (om denna vet man för övrigt inget). Utom måleriet idkade han även gravyr samt utförde ett porträtt af Karl XI i svart maner och möjligen ett par andra blad i samma art (Gustaf Adolf de la Gardie, Georg Stiernhielm). Mijtens skall, enligt gammal uppgift, ha avlidit i Stockholm 1736; enligt en urkund levde han ännu i juli 1730. Hans målningssamling såldes av hans arvingar till preussiske överstemarskalken greve Gotter och kom inte långt därefter till storhertigen af W??rttemberg. Carl Gustaf Tessin, som tycks ha hyst mycken ringaktning för Mijtens omtalar dock, att denna samling på sin tid ansågs som den enda framstående i riket (utom grefve Johan Gabriel Stenbocks). Att Carl Gustaf Tessin vid samma tillfälle kallar Mijtens "en gammal färgskämmare" och även annars talar illa om hans konst, tycks visa att Mijtens vid mitten af 1700-talet var fullkomligt bortglömd, åtminstone sådan han varit under sin bästa tid. Sedan finns han ej heller mycket omtalad. Först genom konstföreningens utställning 1841 och Nils Arfwidssons anmälan av honom i Frey återupptäcktes han; och man fann då, att Sverige i honom ägt en konstnär av sådan betydelse, att han kan mäta sig även med våra största mästare. Hans inflytande på den svenska konstens fortbildning blev dock ej särskilt stort. David Klöcker Ehrenstrahl och David von Krafft ställer honom i det avseendet fullkomligt i skuggan.   Related Paintings of Martin Mijtens d.a. :. | The Entombment | Study of female-s head with hand | The Judgement of Midas | Seascape, boats, ships and warships. 76 | The arrival of King Charles II of England in Rotterdam, 24 May 1660. |
Related Artists:
Paul Ranson
French Nabi Painter, 1864-1909 French painter and designer. The son of a successful local politician, Ranson was encouraged from the outset in his artistic ambitions. He studied at the Ecoles des Arts D?coratifs in Limoges and Paris but transferred in 1886 to the Acad?mie Julian. There he met Paul S?rusier and in 1888 became one of the original members of the group known as the NABIS. From 1890 onwards, Ranson and his wife France hosted Saturday afternoon meetings of the Nabis in their apartment in the Boulevard du Montparnasse, jokingly referred to as 'Le Temple'. Ranson acted as linchpin for the sometimes dispersed group. Noted for his enthusiasm and wit and for his keen interests in philosophy, theosophy and theatre, he brought an element of esoteric ritual to their activities. For example he introduced the secret Nabi language and the nicknames used familiarly within the group.
Ernest Lawson
1873-1939 Ernest Lawson Galleries Ernest Lawson (March 22, 1873 ?C December 18, 1939) was a Canadian-American painter and a member of The Eight, a group of artists which included the group's leader Robert Henri, Everett Shinn, John Sloan, Arthur B. Davies, Maurice Prendergast, George Luks, and William J. Glackens. Lawson was born in Halifax, Nova Scotia. Though Lawson mostly painted landscapes, he also did some realistic urban scenes which were shown at the 1908 exihibition of The Eight. His painting style is heavily influenced by Impressionism, especially the style of John Henry Twachtman, Alfred Sisley, and J. Alden Weir. Lawson exhibited as a member of the Canadian Art Club from 1911 to 1915. He died in Miami Beach, Florida in 1939.
VROOM, Hendrick Cornelisz.
Dutch Baroque Era Painter, ca.1563-1640. He was one of the founders of Dutch marine painting. Painter and draughtsman. By his own account, he received his early training in Delft, home of his mother's family. Van Mander reports that Hendrick's stepfather, like his father a ceramic artist, forced him to work as a decorator of ceramic vessels, which caused the young artist to leave home and embark on extensive travels in Spain and Italy. After working for ecclesiastical patrons in Florence and Rome, he was employed for at least two years (c. 1585-7) by Cardinal Ferdinando de' Medici, who in October 1587 succeeded Francesco I as Grand Duke of Tuscany. Ferdinando's keen interest in ships and the navy seems to have been a determining factor in Vroom's choice of subject-matter. According to Lanzi, he was known in Rome as 'Lo Spagnolo' (since he had arrived there from Spain). Among his earliest works may be a group of marine paintings attributed to him (Rome, Villa Colonna). His friendship in Rome with Paul Bril, mentioned by van Mander, had no effect on Hendrick's painting style, but Bril's influence is discernible in a group of landscape drawings